Back to Top Button

Blogginlägg

Mera oväntat

IMG_0575

Hemma hos min älskling. Inte för att doktorn tyckte det utan för att jag kände mig terrad av hundvakten....... en person jag trott mig känt i mååånga år..... visade en sida av sig själv som jag aldrig sett. Det gör så ont..... Djupast i mitt hjärta... måste bara hem och ta hand om min fyrfoting

Personen ifrågasatte hur jag lyckades bli inlagd..... måste ju passa mig bra..... jag som lyser som en sol när jag får en ny diagnos...... att jag lever genom mina sjukdomar.... 

Vilken kaftsmäll.... hade ingen att prata med.... måste få veta om det är en allmän uppfattning om mig..... är jag sån....... vill verkligen inte vara sån.....

i och för sig sa en psykolog till mig att jag kommer få jättesvårt att få någon att tro på hur sjuk jag är..... what....!!!!! Jo för att jag såg alltid så glad ut och skrattade när det gör ont.....

Det här var inget jag tänkte på när det behövdes.   Föll ner i ett svart hål.......

varje kväll kom något elakt mess. Jag utnyttjade mina vänner...... jag tog bara för givet att ALLA skulle ställa upp för mig....... personens pappa fick ställa upp och DET hade han verkligen inte lovat...... jag fick länk till någon som ev skulle kunna ta hand om min älskling till en kostnad av 100/dag eller 3.500kr/månad. Allt måste vara förbokat.....

Det ät inte ofta jag VET att typ om en vecka måste jag läggas in på sjukhus.......

Dessutom är jag pensionär och har inga sådana pengar........ ja vad gör man...... jo man går inte med på att bli inlagd..... 

så vad ville jag ha sagt med den här berättelsen..... jo... i nöden provas vännen

tjingeling 


Dagarna går trots allt

 

roshjärta kärlek

 

Jag klagar över min hjärtesorg. Vad är den mot attacken mot helt oskyldiga människor på Drottninggatan i Stockholm. Jag fick lite perspektiv när jag började eftersöka mina nära och kära däruppe..... Innan alla svarat att de lever och är okej....

Jag hör till de lyckliga som har alla kvar i livet även om det blir ett trauma för dem men även för oss alla i landet...... Var ska det ske nästa gång.... Och hur ska det ske,,,,,

Jag har känt sån värme i hjärtat av all kärlek som människor vågat visa varandra. Att så många människor tog mod till sig och samlade sig på och runt plattan för att hedra alla som bidragit på något sätt och visat att tillsammans är vi starka.....

Må den här känslan får stanna kvar i oss och att livet inte går in i en slentrianmässig lunk gen där vi bara tar allt gott för givet. 

Låt oss vara medmänskliga och ta hand om varandra i smått soqm i stort. 

Med det sagt önskar jag er alla besökare en riktigt god natt eller dag var ni än befinner er i världen ❤️🌹

om du vill flyga


Vårsöndag

Idag känns det som vår ute. Inom mig känns det bara tomt. Min grek har flyttat tillbaka för ekonomin höll inte. Och..... Jag klarade inte av att alltför ofta höra att jag inte dög. 

Livet känns inte rättvist.... Som tur är har jag en vän som finns där i alla lägen. Hon håller mig på banan. Jag är den som tröstäter så lite har det visat sig på kroppen...

image

Min lilla skrutta Sotis har fått vara ute med grannen på lång promenad i skogen och nu är hon så här trött......

image

Vad gör jag när hjärtat brister.... Jo jag gör allt jag kan för att slippa känna... Sover.... Jobbar i ateljén..... Städar.... Allt utom att visa mig för andra. 

Det här har väckt ett skov i min kropp så huvudet värker. Bihålorna är tjocka. Snuvan rinner. Kroppen värker. Vad mer kan man önska 😍 Jag ber till Gud att jag ska slippa lunginflammation för den kan bli ödesdiger. 

Försöker skapa mig rutiner vilket jag är helt urusel på. Tänker att fokus borde vara supernyttigt för psyket. Inte bara i sorgen utan även när jag mår bra. Så..... Strax dax att hänga tvätten 👍

Ha en underbar dag 👌

Tjingeling ❤️🐾💐


Livet är inte alltid så lätt

1374951_345133055632264_120321411_n

Varje gång jag går in på bloggen så fastnar jag i tankarna på Marieth Snejky Haglund. Då har jag inte kunnat skriva...

Det är hon som hjälpt mig bygga upp bloggen och vi har följt varandra i många år här på internet. Det är som vi varit vänner i verkliga livet.

Fick äntligen tummen ur och åkte till Göteborg och hälsade på henne. Blev en del detektivarbete innan jag hittade henne men tack vare hennes dotter kom jag rätt till slut. 

Hon låg på hospis...... Jag visste att hon hade cancer i bukspottskörteln...... Visste också att det var riktigt dåliga prognoser..... Åkte dit och det var som om vi känt varandra i all tid. Den lycka jag kände när jag fick krama om henne är obeskrivlig..... 

20160105_165238

Som ni ser har jag tagit alla kilon från henne. Hon är så tunn men samma underbart glada omtänksamma människa som alltid.

Personalen kom in med fika till oss

20160105_165218

 

Vi hade mycket att avhandla på en inte allt för lång tid. Snejky blev trött och jag hade långt att köra. Efter ett par timmar tog vi adjö av varandra och jag tog en sista bild på henne. Notera hur avslappnad och glad hon ser ut trots sitt sjukdomstillstånd....

20160105_165214

På återseende älskade Snejky 

Du somnade in två veckor senare och din fine son höll oss nätvänner uppdaterade om vad som hände med dig.

Du begravdes den 6 februari i år. Det känns bara så otroligt och så orättvist. Du som inte dömde en enda varelse på den här jorden. Du fick inte vara kvar......

 


En ny epok tar sin början

Sally 2012

Min älskade Sally somnade in lugnt och stilla den 16/9-13

Hennes njurar var helt slut så hon fick en spruta och somnade inom mindre än 30 sekunder.

Min veterinär var med oss i 15 min och kollade konstant puls. hjärtslag och ögonreflexer.

När han konstaterade att livet runnit ur henne och jag lugnat mig så hjälpte han mig att bära henne till bilen.

Han har haft hand om henne sedan hon var 6 månader och hon hade fyllt 11 år den 10/9-13.

Med Sally har jag delat både sorg och glädje. Hon hjälpte mig att hålla koll på tider. När det var medicindags, matdags, läggdags och allt annat som är viktigt i livet.

En helt fantastisk mamma var hon för sina valpar hon gav till sin uppfödare Ulla Persson i Mariestad.

Hon var den hunden som kunde dela sin resebur med både kattor och marsvin utan att ens lyfta på överläppen. När jag tog hand om vännernas marsvin fick de bo på golvet i en hage gjord av vellpapp. Sally höll koll på dem men nosade inte ens på dem.

När hon var ung var det Petra och Ulrika som lärde henne alla trix hon kunde. Vilket tålamod de hade med henne.

Under en period när vi bodde i Sigtuna var hon med på ålderdomshemmet och gick runt bland de boende och lät dem gosa med henne medan jag läste högt för dem.

Hon blev omtyckt av de som kom i hennes närhet.

Mina barnbarn har vuxit upp med henne så det blev en stor sorg för dem min älsklingar 

Hon blev även en helt fantastisk kompis och ledsagare för toypudeln Tessan som kom till oss när Sally var åtta år. Den lilla sötnosen blev ihjälbiten av en hund. Sally tog det riktigt hårt och blev nedstämd. Det gjorde att jag bestämde mig för en ny valp. Det blev Sotis som kom till oss våren 2011. 

Den perioden tror jag finns med i den här bloggen. Det mesta i alla fall....

Den här gången blev det Sotis som fick gå på begravning.

Den skedde den 17/9-13. Fortfarande väcker hon mig varje natt för att gå runt och leta efter Sally. Varje dag går hon runt och gnäller efter henne. Det smärtar i mattehjärtat men gör vad jag kan för att inte visa det.

IMG_1963

Hon har blivit helt beroende av sin nalle nu för tiden.

Nej. Jag tänker inte skaffa en kompis till Sotis. Jag lägger ner mycket tid på träning och långpromenader med henne för att hon ska vänja sig. Hon har redan gjort stora framsteg. Hon fick springa lös i skogen idag och hade hela tiden koll på vart jag var. Duktig tjej 

Inlägg i SLE


Tystnad


Välkommen...

logo

 

SLE-bloggar jag följer

Besöksstatistik

Besökare idag: 4347
Denna månad: 67636
Totalt: 3724705