Back to Top Button

Blogginlägg

Mera oväntat

IMG_0575

Hemma hos min älskling. Inte för att doktorn tyckte det utan för att jag kände mig terrad av hundvakten....... en person jag trott mig känt i mååånga år..... visade en sida av sig själv som jag aldrig sett. Det gör så ont..... Djupast i mitt hjärta... måste bara hem och ta hand om min fyrfoting

Personen ifrågasatte hur jag lyckades bli inlagd..... måste ju passa mig bra..... jag som lyser som en sol när jag får en ny diagnos...... att jag lever genom mina sjukdomar.... 

Vilken kaftsmäll.... hade ingen att prata med.... måste få veta om det är en allmän uppfattning om mig..... är jag sån....... vill verkligen inte vara sån.....

i och för sig sa en psykolog till mig att jag kommer få jättesvårt att få någon att tro på hur sjuk jag är..... what....!!!!! Jo för att jag såg alltid så glad ut och skrattade när det gör ont.....

Det här var inget jag tänkte på när det behövdes.   Föll ner i ett svart hål.......

varje kväll kom något elakt mess. Jag utnyttjade mina vänner...... jag tog bara för givet att ALLA skulle ställa upp för mig....... personens pappa fick ställa upp och DET hade han verkligen inte lovat...... jag fick länk till någon som ev skulle kunna ta hand om min älskling till en kostnad av 100/dag eller 3.500kr/månad. Allt måste vara förbokat.....

Det ät inte ofta jag VET att typ om en vecka måste jag läggas in på sjukhus.......

Dessutom är jag pensionär och har inga sådana pengar........ ja vad gör man...... jo man går inte med på att bli inlagd..... 

så vad ville jag ha sagt med den här berättelsen..... jo... i nöden provas vännen

tjingeling 


Oväntat

IMG_0740

Vy från salen på Våsterviks sjukhus medicinavdelningen

 

Åkte in akut i torsdags för grymma smärtor i magen. Landade på Kirurgiska med misstänkt inflammerade tarmfickor. Fick göra en magnetröntgen på tarmarna på lördagen och det visade sig en gigantisk förstoppning. 

Som tur är så är personalen helt underbara. Blev tvungen att dricka ca 1,5 liter lösande medel och diverse andra lösande godsaker (skojar bara. Allt smakade illa). Blev väldigt yr i huvudet och blodtrycket visade 90/45. Inte bra sa farbror doktorn. Blev stora blodtagningen och det var inte positivt. Dåligt med vita och röda blodkroppar....

Jag skulle bli flyttad till medicin där de kan mer om det här...... vad då det här...!!!

Rädslan smög sig på ganska snabbt. Det här hände söndag förmiddag. Jag hade tid hos reumatologen på Skövde Kärnsjukhus reumatologen som idag....

Ringde och fick tag i dem. Fick en ny tid om drygt en månad. Så började då väntan. Igen. Mycket väntande här på sjukhuset men när det händer något är de effektiva men utan stress. 

När jag kom hit på medicin fick jag en fönstersäng på en för övrigt tom fyrasal. Vilken lyx....

Läkaren kom ganska fort och tog god tid på sig med mig. Han konstaterade att "blodbilden" inte såg bra ut så det ska bli ryggmärgsprov i morgon. Jag blev så chockad så jag glömde fråga vad det tydde på så nu ligger jag här med min oro. 

Är det något de har här på sjukan så är det god mat!!! Och fri tillgång till kaffe. Jiiippii. Livets dryck. Saknar min familj som består av både biologiska och självvalda människor. 

Längtar hem till mitt kartongfyllda hem

IMG_0039

och min livskamrat

IMG_0575

så det gör ont i hjärtat. 

Frågade hur många nätter till jag måste sova här..... minst tre.....

ja ja. Man kan inte få allt man vill här i livet och blir man sjuk får man vara tacksam över att sjukvården finns. 

idag blev det en tirad men just nu består livet av oro och hemlängtan så bara byt blogg att läsa om ni vill. Kram och godnatt

Tjingeling 


Tankar vid ett kaffebord......

söndag

I dag tänker jag på alla stackars par som inte lyckats få några barn.

Jag kan tänka mig att mors dag behövdes här i Sverige förr i tiden när mammorna stod mellan knytnäven och spisen men nu för tiden väljer vi ju själva om vi vill arbeta eller inte.

Vi kan även välja om vi vill ha barn eller inte.

Det har fler än en gång slagit mig hur det här med föräldraskap har fördelats. Finns många som inte kan få på naturligt sätt utan lägger ner stora pengar på insemination eller adoption. 

Så finns det dem som bara poppar ur sig barn men som inte borde få ha hand om ett barn över huvud taget.

Då tänker jag i första hand på missbruksfamiljer, övriga disfunktionella familjer där hugg och slag är det enda som gäller och de som inte arbetat för sin försöjning över huvud taget utan bara levt på bidrag..

Jag tycker vi ska ändra det till kvinnans dag respektive mannens dag och hylla oss alla för att vi orkar med det här livet.

Ja... jag vet.... alla säger att vi ska vara tacksamma som bor i Sverige.....

Vet inte om jag är beredd att hålla med om det i alla lägen. Tex när fängelsekunderna har det mycket bättre på många sätt än pensionärerna. Allra helst de dementa..... De kommer minsann inte utanför dörren på många behandlingshem och än mindre ur sitt rum.

Eftersom jag är på G med gnällandet och klagandet så fortsätter jag i stor stil med:

Hur tänker ni om att pensionen aldrig indexhöjs men alla kostnaderna höjs....?

Jag undrar hur de tänker de som tar de här besluten. Tror de att de ska dö innan de blir pensionärer eller har de så skyhöga löner att de kan gömma en sjuk summa i madrassen innan det är deras tur....? För spara på banken går ju inte..... Finns snart ingen bank som hanterar pengar över huvud taget...... 

 

IMG_6075

 

Ha en skön söndagskväll alla fina 

 


Det är ju rent bedrövligt

sorgens fåglar

Jag klarade inte ens att följa #Blogg100 en vecka i sträck. Nåja..... Ny tag så får vi se om jag blir utesluten eller inte......

Idag har det nog varit den riktigt första vårdagen. Det passade ju bra för min förmiddag tillbringade jag på Sjukhuset i Skövde rehab med stora fönster ut mot naturen. Magiskt. Enda övningspasset som var utan fönster var varmvattensgympan men den är så tuff att hänga med på så då får det inte vara något som stör 

Jag fick ta det lugnt efter sjukhuset så jag åt en räksmörgås och mazarin efter träningen. Det är väl så man ska göra   sen for jag till Jula och hittade en kanonfin utomhuskruka till Lisa som tar hand om Sotis på torsdagarna. Hade köpt vårlökar tidigare i veckan men de såg inte så glada ut när jag skulle plantera dem till henne. De fick hänga med ledsna i sina krukor så får hon göra vad hon vill med dem. Fast jag vet ingen som har så gröna fingrar som henne så skulle inte förvåna mig om hon får igång dem igen 

Det blev en fika på hennes altan innan vi kom på att en pizza skulle sitta fint. Sagt och gjort. Pizzerian i Lyrestad fick ett besök av oss. De har sååååå goda pizzor. Yummi.......

Medan jag sitter här och skriver så uppdaterar jag en IPhone som jag fått av en god vän eftersom min 5c bara dog.......


Cancer

Ett så skrämmande ord. Allra helst när det kommer som ett besked på posten.

Två sorters cancer. Är det dubbelt så tufft eller...... Nej inte i mitt fall för den ena är godartad.

Har gått sedan i somras med en leverfläck som förändrats till något skorvigt. Tog mig till slut till vårdcentralen och bad läkaren titta på den. Ni som följt mig vet ju att min kropp är redan illa drabbad så att gå till läkaren är ju något jag drar mig för. Nåväl.... farbror doktorn ville absolut att en specialist skulle titta på den. För några veckor sedan fick jag träffa överläkaren på hud på KSS.

Hon konstaterade direkt att det var cellförändringar på olika vis och tog ett cellprov på just den här fläcken. Så skojade vi om att det skulle kunna ta låååång tid på labbet för det är hennes man som gör testerna 

Så när brevet kom igår borde jag vara förberedd på något sätt men.... nej..... det blev som ett slag i solarplexus. Det kändes liksom att luften sögs ur mig. Lever ju ensam men med en liten hund som får ta allt. Hon har hållit sig tryckt mot min kropp sedan igår. Tänk vad de är klipska hundar.

Grät mest hela kvällen igår.... Tog för säkerhets skull en insomningstablett för jag vet att sömnen läker. Vaknade idag och kände mig bestämd att det här ska jag fixa. Men för att orka måste jag göra något fysiskt. Det kommer i och för sig att kosta i smärta..... men den är ju inte dödande........

Vilken tur i oturen att jag redan har bokat av resan till Indien. Får absolut inte exponera ansiktet/huden för sol. Men hallååååå .... Hur stort brätte måste det inte vara på den hatten ,.....

Skrev igår till föreläsaren Jesper Caron och bad honom dra mig upp ur träsket. Fick hans telefonnummer och en vädjan att jag ska ringa honom idag. Tror jag ska ta chansen..... All hjälp tas emot med tacksamhet.

Det här är morgonens status.  Återkommer om något nytt tillstöter 

Ha en fin dag och kom ihåg att visa varandra uppskattning 


Mycket har hänt

Fick sjukt ont i buken. Hade bokat tid på VC till 10.30. Vaknade tidigt med en katastrofal smärta. Inser att jag klarar inte köra bil till VC så jag ringde dem och frågade hur jag skulle göra. De tyckte jag skulle ringa 112. Gjorde det. De kom in och konstaterade att jag var inte sjuk nog för att åka till sjukhuset så de körde mig till VC. Men när började ambulansen bestämma vart man ska.........????

När min doktor såg mig sa han direkt - Du ska inte vara här - Han skulle klämma på min buk men det funkade inte för det gjorde så ont. Då sa han till mig - Vänta här lite. Jag kommer strax tillbaka -

Han hade ringt KSS och pratat med dem. Skrivit remiss och ringt efter ambulans. Vilka kommer då.... Jo de som bestämt att jag skulle till VC. Det blev snabb färd till KSS. Jag fick en kvinnlig läkare som var så bra. Hon tog ingen hänsyn till att det gjorde så ont. Ibland blir jag som ett barn. Det blev jag nu. Tårarna rann nerför kinderna. Syrran kom och tog en massa provet. Dr kom in igen och konstaterade att jag har inflammation i tarmfickorna.

Vaddå.... Hade aldrig hört talas om det. Jag var livrädd att de skulle skicka hem mig men jag blev satt på intravenöst antibiotika eftersom sänkan var långt över 200. Så vätska, smärtstillande och antibiotika i armen. Kom upp på avdelningen samma dag som tur var. De smala britsarna de har på akuten kändes som sängarna i Indien. Alltså fruktansvärt hårda och obekväma.

Kom upp på en fyrasal men var så dålig så jag hälsade inte på någon. Sov hela tiden jag inte hade ont och vaknade av smärta. Alltså... Jag föder hellre barn än drabbas av det här igen. Kvällen efter kom det in en ny kvinna på salen. Det var fredag. Jag hade redan blivit betydligt piggare så vi bestämde oss för att titta på Idol i TV-rummet.

IMG_2169

 

Mycket tvtittande blev det inte för när vi började prata visade det sig att hon också var från Luleå och uppväxt på en gata bredvid där jag bott. Att hon spelade teater vilket jag också gjort. Hon hade tinitus som mig. Hon hade fibromyalgi som mig. Min allra bästa väninna kände hennes man visade det sig när hon och han kom på besök samtidigt. Ja ja... Ibland känns världen bra liten.

IMG_2159

Jag måste bara säga att personalen på KSS är fantastiska. Trots att de arbetar under grym press så märker vi patienter ingenting av det. Jag bara känner kärlek för dem. Vi hade en sjuksköterskeelev på avdelningen och jag säger bara det.... Hade det varit lämplighetstest för att bli syrra hade hon klarat det galant. Hoppas hon aldrig byter yrkesbana!

Vi timade till hundra och så mycket skratt som det var på vår sal efter det hade nog personalen inte varit med om på länge. Vi fick båda åka hem i måndags och vi har pratat med varandra varje dag sen vi kom hem.

Jag är fortfarande inte smärtfri utan går på morfin och äter pencilin tre gånger om dagen. Min önskan är att det ska släppa helt under helgen annars vet jag inte vad jag gör. Vill inte ligga inne igen.

Måste ringa sjukhuset i morgon för att få ett läkarintyg. Har ju redan betalt en resa till Indien och den måste jag avboka. Kommer att vara sååå infektionskänslig efter så här lång behandling med antibiotika.

En av mina grannar som jag inte haft kontakt med tidigare tog kontakt med mig via FB medan jag var kvar på sjukhuset. Hon erbjöd sig att ta ut Sotis åt mig när jag kom hem. Hennes barn har varit här två gånger om dagen och gått med henne. Vilka människor jag omges av.

Tyvärr måste jag lämna huset för jag blir bara sämre och sämre i min grundsjukdom och orkar inte med trädgården längre. Inte det yttre underhållet av huset heller. Jag har inte råd att anlita folk till allt. Så..... Jag har skaffat mig en trerumslägenhet i Töreboda. Bra på många sätt. All kommunikation utgår därifrån vart jag än vill i Sverige. Det innebär också i sin tur att jag inte behöver använda bilen så mycket som här. Ska bli superskönt för allt jag inte klarar ligger som en negativ stress över mig och det påverkar min hälsa. Det sorgliga blir att lämna mina bästa grannar. Men jag kan ju faktiskt hålla kontakt med dem i alla fall 

Igår kom grannen Kari in med en blomsteruppsättning hon hade gjort med ett jättegulligt kort.

Oj.... det här blev en sjukdomsberättelse och det var väl inte direkt meningen men när jag väl kommer igång kan inget stoppa mig 

Nu är det natt för mig. Suss gott alla finingar 

 


Välkommen...

logo

 

SLE-bloggar jag följer

Besöksstatistik

Besökare idag: 4300
Denna månad: 67589
Totalt: 3724658