Idag är det exakt 2 månader sedan jag hämtade mannen vid flyget. Det känns otroligt svårt att förstå att det redan gått så lång tid.
De här orden skulle jag önska att jag kunde följa men vår inkörningstid har varit allt annat än fridfull för min del. Allt jag skriver är utifrån mitt perspektiv.
Kulturkrocken hur en man behandlar en kvinna är ett exempel på när jag inte kan låta bli att bli både arg och besviken och ibland ledsen.
Språkförbistring är ju lätt att skylla på men det går att lösa med hjälp av lexikon. Vi har kommit riktigt långt på dessa månader vad gäller språket både med hans svenska och min grekiska.
Det går lätt att hålla värmen när ilskan rinner på..... Men.. hitintills har vi lyckats reda ut problemen men jag måste erkänna att jag tar en dag i taget.
Det har jag lärt mig under den här tiden som bara är några första steg på min kommande livsresa. Har också lärt mig att jag inte komma känna mig övergiven om han får för sig att åka hem igen eller att det visar sig att det inte är värt att kämpa vidare.
Det har nog varit den största fasan i mitt liv..... att bli övergiven.....
Det sitter i sedan barnsben när jag hörde min mamma säga till min syster att - Det var inte meningen att Bibbi skulle finnas. Det skulle bara varit du och Uffe......
Där och då frös mitt hjärta till is och det satt stora svåra spår i mitt liv så att ha klarat att bearbeta känslan av att bli övergiven är en STOR seger. Tack Helen för att du alltid finns där med din klokskap och dina *stora öron* som alltid orkat lyssna på mig och peppat mig 
Idag hade vi fina grannen Lisa på middag.... Har börjat kännas så kul att bjuda hem folk och framförallt att kunna göra det för nu finns det alltid något att laga mat av och inspirationen flödar. Jag LEVER igen!!!!
Har till och med hemgjort kaffebröd i frysen 
DET var många år sedan......
Nu är det kväller och dags för disk och tv en stund.
På återhörande 
2017-01-26 18:09 | 1 kommentarer | Glädje, Livserfarenhet?, Tankar om livet, Vardag